Akademins Resa till Ven år 2002

Det har nu gått ca en månad sedan akademin gjorde sin första nationella resa till Ven. Det är dags för nostalgiska minnen att blomma som en katapult för kommande framtida äventyr. Så här var det ju. . . .

8 ledamöter plus 3 gäster äntrade ”Gertruds Buss” med Gertrud själv vid ratt och spakar. Som det skulle visa sig så kunde akademin inte fått säkrare och mer förstående transportör. När alla kommit ombord startade vår härnad med Jan Christers uppvärmare till knäckandet av Inges hven-nötter i pedagogisk specialtappning. Varje akademiledamot med Venupplevelserna fortfarande strömmande i artärerna är nu ytterst familjära med allt från Einar Tamabarskälvers insatser i slaget vid Svolder till färgen på den grönfläckiga paddan, en nyligen inplanterad utdöd ras (hur det nu kan hänga ihop) på Ven.

De väsentliga väsentligheterna startade egentligen på Ekerödsrasten där ansvarige resespanare Bengt lagt upp en mycket intressant provning. I en högtidlig stund under vasstakets på Ekerödsrasten hägn avprovades en 12-årig Scapa (det andra destilleriet på Orkney). En ytterst spännande aperetif-whisky med en honungsarom som var unik med andra ord ”a delicate silky-smooth single malt”. Enligt provarkolleger har whiskyn ”fångat aromen från ön där tiden började” (Orcadia, nuv Orkney). Vilken start!! Här presenterade sig också gästerna Anders Tillborg, Lars Joelsson och Per-Anders Johansson. Samtliga var ett härligt tillskott till trevnaden.

På ett knappast underligt sätt gick sedan resan allt lättare, snabbare, trevligare och trivsammare. Ledamöternas spontana historier var klart ekivoka fast med ett och annat subtilt inslag. Spanare Bengt, som på ett föredömligt och initierat sätt fullgjorde sin uppgift, bjöd sedan på en Folke Andersson-specialitet, Part nan Angelen. Dessa undanräddade dropparna från Änglarnas del (det som avdunstar vid lagringen) som förunnades Venresenärerna var en blandad Ilay-Orkney-whisky med en lätt röd ton, en maltig och torr doft samt med en smak där tydliga stråk av honung och ljung klart noterades. Av de årligen producerade 2700 flaskorna fick vi avnjuta Nr 2283.

Den kamratliga stämning var en oförglömlig ”peak” som var genomgående för hela resan.

Efter den 20 minuter långa båtturen, som i lätt bris inte orsakade den minsta indisposition hos någon ledamot, gled akademin in i Bäckvikens hamn. Efter en kort busstur inkvarterades vår studiegrupp i mycket trivsamma fyrapersoners stugor i Backafallsbyn. Den ytterst ändamålsenliga möbleringen gjorde det möjligt att bedriva enskild träning inom gruppens ram (en provningsvariant som praktiserades med framgång under vår ö-vistelse).

Redan efter den näringsriktigt komponerade lunchen var det dags att pröva ut en lättmanövrerad gul Hvencykel. Den naturkulturella delen av vår resa startade med ett besök på Tycho Brahes Uraniborg och Stjerneborg. Särskilt besöket på Stjerneborg med dess ljud- och ljusspel i anslutning till Brahes vetenskapliga utrustning visade på vetenskapsmannens noggrannhet i mätningarna. Hans sista ord ”Måtte jag inte ha levat förgäves” besannades ytterligare och personifierades när akademin mötte Tycho som mäktig staty där hans imponerande universumsblick riktades mot oändligheten särskilt fokuserad mot stjärnbilden Cassiopeja. Hans banbrytande insatser, som visserligen något långsökt men dock, kan jämföras med akademins egna studier gjorde att denne 1500-talets gigant valdes in som den förste virtuelle medlemmen i akademin, dock inte på någon stol. Välkommen Tycho.

Dessa historiska vingslag gav en god akter-om-tvärs-vind till den ljusa 1200-tals kyrkan S:t Ibb. Här fanns en del bevarade målningar, bl a Livets träd med Adam och Eva på var sida. En vacker och säkert också stämningsfull helgedom när den används. (Den är i bruk från maj t o m september). Omgivningarna med vykortsbetagande utsikter gav tid till en stunds tankeutbyte. Efter en styrkande maltstund hos en glad krögare togs kompassriktningen ut till Backafallsbyn och dess enskilda middagsförberedelser i grupp.

Akademin inledde middagen med en verkligt spännande och för de flesta ledamöterna unik provning. Programmet bestod i att testa årgångar hos Springbank. Backafallskrögaren visade sig vara en ytterst kunnig och charmfull föreläsare som gjorde att ledamöterna ansträngde sina sinnesorgan till det yttersta. Den första whiskyn förbryllade ledamöterna och förvåningen var stor när det visade sig att den kraftigt bärnstensfärgade drycken var en 63% 1-åring. Samtliga ledamöter kände att det var ”något lurt”, men ingen kunde avgöra vad. Intressant utgångspunkt för lagringsdiskussioner.

Den andra visade sig vara en 10-årig standard på 46% med en något ljusgrön färg och karaktäristisk fruktsmak, lite åt övermogna plommon. Här fick vi lära att om en whisky har en grön nyans så har en del av lagringen skett på rom-fat. Ledamöterna fick nu insikt i att Springbanksdestilleriernas välrenommerade rykte inte på något sätt var överdrivet.

Den tredje provningen var mjuk, ganska honungssöt whisky med citrusinslag. Den var 12 år och helt lagrad på rom-fat, vilket gjorde att den gröna nyansen var djupare. Mycket njutbar!

Kvällens avslutande sort var en brunröd 15-åring med smak av mogna frukter, jord och lite vanilj. Här var lagringstiden 70 % på sherry-fat och 30 % på rom-fat. En ytterst välsmakande whisky med en ursprungsstyrka på 46 %.

Den gedigna 2-timmarsprovningen var ytterst lärorik och den djupare bekantskapen med de ytterst välsmakande dropparna från Campbeltown med den helt hantverksmässiga tillredningen var eb njutning för ledamöterna. Den upplevs gärna igen.

Den vällagade middagen, där någon till och med gav sig i kast med den kulinariska höjdpunkten Hvenpasta, var mycket upplevelserik. Ledamöterna tog sedan chansen att göra helt individuella träningar ur den mycket välsorterade baren. Möjligheterna att testa ovanliga rariteter var i stort sett obegränsade. Den dyraste, ca 1000 kr/cl, var det ingen som vågade sig på. Dock fick huvudspanare Bengt en chans att känna doften. Han var något tvetydig i sitt omdöme. Kvällen avslutades med ett intressant schackparti med pjäser modell större, där de tveksamt goda råden var fullständigt förödande för de något spelrostiga kombatanterna. Speciellt ”damoffren” var så förbryllande att en seriös analytiker troligen aldrig skulle förstå storheten i taktiken. Hvenmörkret omslöt efterhand de trivsamma stugorna och endast någon liten tomte var fortfarande kämpastarkt vakande.

Efter en härlig frukost på hotellet var det tid att göra en naturmotion. På de gula Hvencyklarna genomfördes nu en tur i ett fantastiskt väder som knappast kan överträffas ens i Sydeuropa. De trampstarka ledamöternas härförare, ceremonimästare Torsten, var en ledarfigur som ingav det största förtroende. Under hans välorienterade och taktvänliga kommando kunde nu ledamöterna naturnjuta av hela Ven, med lämpliga stoppeställe för hvila, kontemplation, reflexion och samspråk. En tur som länge kommer att arkiveras i upplevelsernas småbildsarkiv.

Den avslutande lunchen, den vältimade bussturen och den betagande båtturen gjorde att tiden snabbt försvann och ledamöterna fann sig snart sitta i hembussens förvar i den trygga Gertruds ansvarstagande hägn. Efter en bensträckning vid den numera i whiskykretsar berömda Ekerödsrasten var ledamöterna snart mycket välbehållna, med många fina minnen och en fördjupad kamratskap hemma på det trygga Listerlandet.

Samtliga ledamöter och gäster bidrog till att akademins första nationella resa blev en fullträff. Dock måste framhållas att överreseledare Lennart planerat minutiöst, att fond- och skattmästare Jan Christer ekonomiska kalkyler var i det närmaste öresperfekta och spanare Bengts näsa för utsökta droppar var avundsvärd. Varmt tack till alla.

Med whiskyakademin i tiden – från Ven.

Inge Carlström / Praeses