Att tillverka whisky är en gammal och traditionstyngd procedur, fylld av både hemligheter och myter.
Whisky fordrar vatten, korn och jäst, men för att höja smakerna och utveckla ett bredare spektra i smak och doft måste man inledningsvis förädla kornet en smula och detta görs genom mältning. Mältningen är inget som uppfanns utav whiskytillverkarna utan hade legat till grund för öltillverkning under lång tid. Mältningens egentliga syfte är att ge mer grundmateriel för tillverkningen av alkohol, s. k. förjäsbara sockerarter. Dessa blir lättare att komma åt genom att tillåta kornet gro. Efter blötläggning placeras det fuktiga kornet på öppna golv varvid den naturliga processen inleds. Blötläggningen sker i stöpkar och golven benämns allmänt som groningsgolv alt. mältningsgolv.

Tiden som groningsprocessen fordrar varierar, men vanligtvis har grodden trängt ut tillräckligt efter mellan fem och tio dagar. Variationen beror på väder och vind, klimat och årstid. Ett mältningslag med ansvar för förloppet ser till att vända och kratta det fuktiga kornet medan det gror, allt för att inte groddarna ska trassla ihop samt att temperaturen ska var jämn.

När tiden sedan är mogen flyttas kornet från golven in till kölnan, ett slags torkrum, varunder man eldar och värmen från eldarna stiger upp genom ett perforerat golv och torkar malten, som vi nu benämner den. En del ugnar eldas med torv, torvröken följer med värmen och röker malten. Det är härifrån man kan åstadkomma rökig whisky, och bara här ifrån.

Därefter passerar malten maskinell kvarn där den mals ned till ett maltmjöl som kallas “grist” innan den dräneras på socker och smaker i vörttunnan. Maltmjölet från kvarnen blandas med hett vatten och det heta vattnet löser sockret i malten och silas sedan ut till ett avsvalningskärl innan den sedan pumpas över till jäskaret, där jäst tillsätts och nästa betydelsefulla process inleds.

I jäskaren förbrukar den tillsatta jästen sockret från vörten och skapar en mängd produkter, värdefullast för oss naturligtvis alkohol, men inte allena värdefull eftersom flera smaker från vörten förädlas eller förtydligas genom mäskningens jäsningsprocess.

Vid de vackra kopparpannorna står en så kallad Stillman och väntar på att den färdigjästa mäsken ska anlända till hans del av tillverkningsprocessen. Kopparpannorna heter på engelska Pot Stills. Dessa är alltid av koppar och påminner i formen om ett päron eller en lök. En bred och rund kropp med sluttande axlar som övergår i en lång hals. Det finns lika många varianter på utseende och storlek på dessa Pot Stills som det finns destillerier. I Skottland destillerar man två gånger och på Irland tre gånger. Runt om i världen gör man på det vis man anser passar bäst för sin whisky. Ur kondensatorerna rinner en klar och helt ofärgad sprit ut i ett så kallat spirit safe, en gammal uppfinning från den tid då skattefogden var den ende som hade laglig rätt att handskas med spriten.

Ur hela destillationsprocessen används endast en del av spriten för att tillverka whisky, den delen benämns allmänt the middle cut och är de förnämsta dropparna. Det är dessa ädla droppar som sedan placeras på ekfat för lagring och därmed färdigställa whiskyn.

En snabb översikt på tillverkningsprocessen ger oss möjlighet att redan här förstå smaker och dofters utveckling. Mältningens betydelse, har malten blivit rökt till exempel, har den det blir naturligtvis doft och smak därefter. Har man överhuvudtaget mältat? Flera av whiskyns mest igenkännbara karaktärer h ärstammar från mälteriet.

Mäskningen, destilleriets egen gåtfullhet, med influenser från vatten och jäst. Destillationen sedan, fylld av kopparpannans mystik och Stillmans hela erfarenhet och kunnande.

Avslutningsvis, whiskyns kännemärke och förutsättning, ekfatslagringen som förädlar och förfinar, tillsätter och subtraherar i smak och doftvärlden. De flesta ekfat som används för att lagra whisky i har tidigare lagrat sherry, portvin, bourbon, eller något annan dryck. Alla dessa delar av processen kommer att påverka hur Du upplever whiskyn.

1. Det är viktigt att välja rätt glas för provningen. Det bör vara ett aromglas för det underlättar
   framförallt möjligheten att finna dofternas nyanser. Det kan vara ett tulpanformat glas där öppningen smalnar av upptill.
2. Därefter följer en rad trivsamheter. Kontrollera färg, bedöm den och försök utröna vad
   fatens ålder och ursprung kan ha för inverkan. Färgdjupet kan säga något om hur whiskyn har lagrats och mognat och hur länge.
3. Titta på karaktären, eller kroppen genom att snurra glaset och betrakta hur whiskyn fäller sina
   tårar på insidan av glaset, långsamt eller snabbt, whiskyns kropp kan avgöras genom blotta ögat.
4. Doften sedan. Ta er tid. Näsan kan vara trögstartad, men glöm inte det första som föll Dej in.
   Samtidigt får vi inte glömma bort att vissa aromer behöver längre tid på sig och andra vill gärna dominera inledningsvis men faller sedan tillbaka.
5. Tillsätt några droppar vatten. Det är ett måste när alkoholhalten är över ca 45%. Vattnet sänker alkoholhalten och gör därmed att det blir lättare att smaka med hela munnen. Även doften förändras med vatten, så prova gärna igen med näsan intill glaskanten.
6. Ta sedan en klunk och luta dig tillbaka. Njut, försök sedan att reda ut vad Du har upplevt.
7. Hur är det med eftersmaken? Stannar eller dröjer sig smaken kvar eller försvinner den
   omedelbart?

Whiskyprovningen är en subjektiv företeelse. Det finns inget rätt eller fel. Den doft och smak som Du
upplever behöver inte överensstämma med en annan persons upplevelse.

En utmärkt beskrivning om whiskyprovning finner Du i Dag Lennartssons bok - Whisky, Whisky,
Whisky, kap.2.

Lycka till!

Källa: Bl a Allied Domecq